Bergarundor på fina spår.

Följande små noteringar från Fredagens åkning på "Bergarundan" i Töllstorpsområdet.

Thomas var där redan på förmiddagen, men fick snopet vända hemåt igen pga bruten stavspets.
Kunde dock konstatera att spåren var kanonfina (tack vare Svens arbete och nattens frost)

Ingen större skada skedd, jag behövde ändå valla om till klister, så jag hakade istället på Torgny som startade klockan ett.

Vi körde ihop 18 varv, Torgnys GPS visade 37 km när jag tyckte det var dags att åka hem o mata katten.
Då hade jag i över två timmar njutit av riktigt bra glid, Torgny å andra sidan stark uppför i kraft av bättre fäste (för det berodde väl inte på hans bättre teknik...?).

Mästeråkaren Torgny fortsatte en stund till, han hade en tretimmars-träning på programmet.
Nu hade emellertid Harald och Kallin anlänt, så dom fick ta över sparringen efter mig. Dom såg starka ut!

I spåret såg vi även Ingemar Karlsson, Sven Sundqvist och Lars Kvarnsund (som enligt tradition inlett säsongen på juldagen).
Även Lasse Stenholm jagade runt några varv.

Herr Stenholm är annars flitig användare av stakmaskinen i Töllstorpshallens gym.
Det sägs att gymmet fått begära extra anslag av pga att drag-snörena slits mer än beräknat.
Heder åt en sådan flitig nyttjare av kommunens resurser!

Damlaget representerades idag av Julia Ling som adderade ytterligare några kilometer till träningsdagboken.

Isak skulle varit med, men pga diverse strul uteblev han.
Strulet bestod i borttappade pjäxor (håhåjaja..), samt en ovanligt malplacerad kusinträff.
Isak nästan grät i luren när han försökte förklara varför han uteblivit.

Våra tankar gick även idag till stackars Daniel P.
Han tvingas istället genomlida två veckor på Thailands stränder.
Visserligen försöker han ägna sig åt en del alternativ träning så som strandlöpning, men hur lätt är det i trängseln...?

 

 

Som tur är har Daniel hittat ett välutrustat gym i källaren på hotellet:

 

Juldagsmorgon 2012

Enligt tradition samlades en färgglad skara för ett lättare träningspass på juldagens morgon.
Vi var fler än någonsin. 22 st julmats-stinna, men morgonpigga löpare mötte upp..
Vi knatade runt LGR-rundans 9,6 km i skönt tempo.

Som bonus stod Andreas bil parkerad halvvägs, och där serverades vi glögg o pepparkakor ur bagageluckan, mums!
Serveringspersonalen (d.v.s.Claudia P.) hade försovit sig, men allt gick bra ändå.

Underlaget hade under natten förvandlats till halkig asfalt, men som tur var höll sig alla på benen i kurvorna.

Flera utmärkta löpare fanns i startfältet, men alla hjälptes åt att göra dagens runda till en sammanhållen social träning.
Det fanns några små utbrytningsförsök, varav den törstige Håkan Häggs väl var det mest allvarliga (strax innan glögg-kontrollen).

Hemvändare blandades med "kvarblivna" och det blev många trevliga samtal.
I år sågs inte mindre än 4 spänstiga tjejer i startfältet, kul!

Efteråt följde bastu hemma hos Michael.
Från denna kan särskilt nämnas att Andreas försvann spårlöst, samt att Isak Nilsson håller samma klass i bastning som i skidvallning.
Isak lämnade den sköna bastun redan efter någon minut.
-Jasså.., är ni inte vana vid lite värme där ute i Hyltan, sporde jag.
-Det ska jag säga dig, replikerade den slagfärdige Isak, att bastu kanske jag inte är så van vid, men jag ska nog grilla dig vid nästa träning.

Ja, sådär låter det ständigt, motionsvänner emellan.

Mingel i vallaboden..

Vallaboden i Töllstorp utgjorde en populär mötesplats i helgen.

I kändisvimlet syntes bland andra:

Ekonomi-administratör Isak Nilsson, som sågs tillsammans med näringsidkare Bolmgren och skidkungen Torgny.

Skidkung emeritus och spårchef Sven Sundqvist dök upp ihop med en snöskyffel och spårmaskin.

Jurist Maria Wilander-Sturesson med skidåkande äkta hälft Christer, båda från AOK.

Premiärlejonet Mats Sjöberg, i sällskap med ett rejält skägg.

Rese-general Åke Pettersson kom inglidande söderifrån tillsammans med sina båda vänner  "Fischer", och gjorde Bolmgren Sr och Jr sällskap redan på lördagen.

Veteranen och motionsfenomenet  Harald Hermansson anlände till skidfesten något sent, men dansade ändå runt i fin stil framåt kvällen.
Hans  något sena ankomst berodde enligt egen utsago på " de sviter jag ådragit mig efter allt firande i samband med mitt 60-årsjubileum".
(Här vill för övrigt alla i LGR-gänget och GFK passa på att gratulera såväl Harald som Christer Park till att ha passerat denna gräns vid ovanligt god vigör, stort grattis!).

Kamratstödjare och f.d charkuterist Ingemar Karlsson var ute för tredje gången och fick på söndagen till 8 varv på 1,5:an.

Ja, det var bara några av de celebriteter som minglade och vinglade i Töllstorp under lördagen och söndagen.
Förutom de mest prominenta som nämnts ovan syntes en mängd andra smyga omkring i kurvorna, bland annat ett flertal från vänorten Anderstorp.

Festen avslutades med ett tävlingsvarv runt 1,5:an, där Bolmgren med knapp marginal lyckades få fram benet strax före Isak Nilsson.
Allt till den månghövdade publikens förtjusning.

Vinter hurra!

LGR-gänget + alla skidåkare bedriver just nu mycket varierad träning.

Vintern har plötsligt tagit ett grepp om hela Sverige, och redan nu finns hyggliga spår i Töllstorp (runt 1,5:an och 3,5:an).
Flitige spårmästaren Sven Sundqvist syntes omedelbart ute med skyffel o spårsläde för att ge oss skidåkare en fin start på säsongen.
Kanske är det fler som bidragit.

På onsdagkvällen såg vi Torgny jaga ett par av våra duktiga skidtjejer runt spåret, allt medan Thomas, Isak och Samuel körde livet ur varandra på gymet strax intill.
Thomas förevisade sina framsteg på sin s.k. "ALM"-metod, medan Isak och Samuel försökte riva ner stakmaskinen med kraftfulla drag.
Där fanns även Thomas Nilenfors som fick till några kilometer på löpbandet.

Daniel o Michael har blandat snuvperioder med en del hemlig träning, och Andreas presterar ett o annat LGR-pass.
Håkan "bara jobbar" enligt eget uttalande.
Löpningen är nog inte på topp hos så många just nu, det får bli bättring när vädret tillåter.

Bosse sticker iväg till Sälen nu till helgen för några dagars skidträning. Thomas B följer upp med en resa till samma plats helgen efter.
Hoppas vi kan hitta snö och fina spår där uppe.

För övrigt ryktas det att lampan i TB´s vallabod har lyst ofta på senare tid. Blandar han månne egna fästvallor eller vad pysslar han med?
-Nej då inte alls, säger han. Jag håller bara på med det tidsödande arbetet att limma ihop min gamla högerskida, den som Daniel handgripligen bröt av kvällen före Vasaloppet tidigare i år.
Det kräver sin man att få till belaget på en skida som varit knäckt i 90 graders vinkel. Sven hjälpte mig att svetsa dit en rejäl 4-millimeters plåtskena ovanpå, och sedan har jag limmat ordentligt med Plastic Padding. Förstärkte sedan med sju-åtta varv eltejp, så nu blir det fart på skidan igen.

Premiärlejonet Mats

Via ombud har jag lyckats få in ett dunkelt spionfoto på Mats Sjöberg.
Inte en sekund sparade denne fanatiske skidåkare när snön plötsligt överaskade oss på söndag-eftermiddagen.
Nej, ut i boden o fram med ful-skidorna och några klickar Rode Rossa.
Vid min korta intervju bekräftar Mats att:
- Jodå, det var fina spår i Granås idag. Visserligen stack det upp en o annan sorkhög, men med min fulländade teknik fungerade det fint ändå.
Jag hade bra klipp i diagonal-åkningen, och kände mig inspirerad av Hellners framfart i stafetten tidigare idag. Tycker nog vi har vissa likheter i åkstil, det kan jag säga helt ärligt.

Återigen visar Mats att han är på hugget!

I övrigt genomfördes på söndagen - strax innan snöfallet - en rullskidträning.
Bosse o Isak körde ett varv runt Hären, Torgny o Thomas två.
På så sätt fick de båda förstnämnda ihop 19 kilometer, de senare 40 kilometer.
Jodå, så var det..

Isak kunde emellertid rapportera en imponerande 45-kilometersrunda med sin Sara från lördagen.
- Men, säger Isak, det är inte helt okomplicerat att åka med min Sara. Skulle jag rycka lite i nån backe så blir hon inte glad på mig, hon har helt enkelt jättesvårt att förstå hur jag kunnat bli så otroligt bra som jag är. Visserligen är Sara också ganska duktig, men det är ju klart, så bra som jag är kan hon ju aldrig bli. Jag har rekommenderat henne att träna med Ski-Erg-maskinen, vilket jag för övrigt också är närmast superproffsig på.

Det går utför för Bo.

Men som ni snart ska se luras rubriken...

Vi tar det från början:

Det började ringas runt lite om träning efter söndagslunchen.
Det slutade med att en bil fylldes vid Elektroarmatur. I framsätena Thomas o Torgny, i baksätet Bosse o Ann-Britt.

Bosse hade kläckt den lysande idé att vi skulle åka rullskidor från Hestra samhälle och ända upp till toppen på Isaberg.
Dessutom med ryggsäck innehållande löparskor så att vi väl uppe skulle kunna växla över till stavgång.

Vi parkerade i Hestra, och såg Ann-Britt fara iväg på banvallen mot Gislaved.
Hon tyckte nog våra bergsklättringsplaner lät alltför ansträngande och valde en annan rutt.
Vi andra tre samlade ihop oss vid träportalen som markerar vägen mot Isabergstoppen.

Och så bar det uppför.

Isabergsbacken är brant..! Ganska snart fick vi inse att ren dubbelstakning knappast var effektivt, utan vi fick ta till såväl stakning medelst frånskjut som ren diagonalåkning.
Pust o stön, pust o stön. Hej o hå.
Halvvägs en liten andningspaus eftersom det är lite nerförsbacke förbi bil-parkeringen, men sedan brant uppför igen.
Vi stretade på , Torgny några få meter före oss andra, men efter 11-12 minuters åkning var vi uppe. Pust!

Väl uppe vid tornet gömde vi rullskidorna bakom en buske och bytte om till löparskor.
Nu blev det intervaller upp och nerför hela långa gräsbacken två vändor.
Första gången med 30-sekundersintervaller, andra med mer fri löpning.

Mycket ansträngande träning, förhoppningsvis ger det lite resultat!

Så var det dags att avrunda, ta rullskidorna under armen och jogga nerför berget till stugbyn.
Där tänkte vi byta till rullskidor igen och låta cykelbanan föra oss tillbaka till Hestra.

-Verkar opraktiskt att bära så mycket, sa Bosse. Jag byter om till rullskidor här uppe istället och åker rullskidor nerför slalombacken till stugbyn.
-Hur menar du, sa Thomas o Torgny med en mun, du kan väl för allt i världen inte åka RULLSKIDOR nerför hela gräsbacken..??!
-Kan jag visst det , sa Bosse och for iväg.
-Vänta på mig, jag vill också prova, ropade Bolmgren.

Vilket han inte skulle gjort. Efter 50 meter stöp han, lyckligtvis med alla benpipor intakta.
-Ge dig inte på sånt där, flinade Bo, det är bara vi mer erfarna rullskidåkare som klarar den här typen av avancerad träning.
                        

Och med oklanderlig - om än något bredbent - stil körde Bo i full fart nerför hela backen. Från topptornet ända ner till stugbyn.
Gapskrattande beundrade Torgny och Thomas nerfarten, här fick Franz Klammer och andra störtlopps-specialister sin överman.

Så småningom kunde vi återförenas vid cykelbanan och stakade in till Hestra. Där mötte Ann-Britt upp och träningen var över för denna gång.
Men bilden av störtlopps-Bosse ska vi sent glömma....en spektakulär prestation!

Vinkåsbacken-attacken.

- Vi träffas i Vinkåsbacken (Kristinas väg) kl 17.15.
Så löd Torgnys sms till oss andra på tisdagen.
Intervaller uppför den ca 275 meter långa backen var anbefallt.

Först på plats var TB som hann med 3 uppvärmbings-åkningar innan Torgny punktligt dök upp.
Vi två körde sedan tio intervaller - dessutom på tröga skidor - redan detta var ganska ansträngande.

Så anlände då äntligen Samuel och Isak.
- Va! Har ni redan kört 13 rundor !? Skulle vi inte samlas nu, kvart över fem..??
Påpekas kan att klockan vid detta uttalande var 17,36...



Sålunda var dessa båda herrar hopplöst efter redan i början, men dom skulle kämpa länge o väl framåt kvällen.

Några meningsutbyten mellan 17.36 och och 19.25:

- Nu är vi uppe i 4, sa Samuel.
- 17, sa Bolmgren

-Vi siktar väl på minst 20, sa Isak.
-Jag åker hem när ni åker hem, sa Bolmgren.


-Vad i hela friden var det där röda som susade förbi, frågade Thomas.
-Torgny, sa Samuel. Det ser ut så när han tar i.
-Jaha.. jag trodde det var en norsk landslagsåkare.

-Vem i hela friden är det som står där uppe under gatlyktan, undrade Isak.
-Det är min tränare, sa Torgny. 
-Håll armarna nääära kroppen, ropade Sven.

-Var är Bosse, sa Torgny.
-Hemma hos Ann-Britt, sa Thomas. Men jag vet via Robban att han har tjuvtränat så till den milda grad att han hamnade med huvudet före i grannens häck. Roban fick hjälpa till att montera ut honom ur bladverket.

-Synd att det inte är några tjejer ute ikväll, sa Samuel.
-Dom kommer nog när det skymmer, sa Isak

-Tänker du aldrig ge dig, sa Isak
-Jag åker inte hem före er, sa Thomas. Litar inte en sekund på att ni inte fortsätter om jag skulle åka hem före er.

-26, sa Torgny
-13, sa Samuel
-29, sa Thomas

-Det räcker nu, sa Torgny.
-Det gör det inte, sa Thomas
-Det borde det göra, sa Samuel o Isak

Torgny lämnade nu arenan för att istället åka hem o träna sit-ups.
Ett par av de övriga började tappa koncentrationen, och fick anstränga sig alltmer för att räkna rätt.

-18, sa Isak
-32, sa Thomas.  Och nu byter jag tillbaka till trögskidor igen!

-24, sa Isak
-Nej, 25 ! sa Samuel (som är mer van att räkna)
-39, sa Bolmgren. Jag börjar bli lite trött i armarna, konstigt..

Strax därefter dök Isaks flickvän Sara Karlsson och även Sofie Holmgren upp.
Med rullskidorna och stavar i högsta hugg.

-Hur många rundor har ni kommit upp i, frågade flickorna.
-29, sa Isak o Samuel
-45, sa Thomas.
-Oooohhhh, sickena starka karlar ni måste vara, sa flickorna och himlade med ögonen.

Några minuter senare:
- 30!!, sa Isak. Nu räcker det för idag. Jag o Samuel måste hem nu.

- 49, sa Bolmgren, bara två till.. sen åker jag också hem. 

Så gick kvällen vidare.
Flickorna fortsatte sent in på  natten och under månens bleka sken körde
dom hela 24 upprepningar, inte illa !!

Tillsammans räknade vi alltså ihop inte mindre än 185 backar, en minnesvärd kväll.





-

Korta notiser

Några notiser från senaste dagarna:

Mats Sjöberg utsågs härom kvällen till dagens "Järnman". Efter backintervaller med tillhörande armhävningar chockade han alla genom en överraskande tjur-rusning som lämnade alla oss andra med gapande munnar.

Torgny har varit lite krasslig, men tränar klokt nog ändå.
-När jag är sjuk brukar jag köra hantlar. Det kanske inte direkt hjälper men man blir stark i armarna, säger den kloke Torgny.

Andreas har fått upp ett fint löpsteg på senare tid.
Nu handlar det bara om att börja borra även i uppförsbackarna så kan tiderna snart komma.
Ett par fina LGR-rundor har presterats.

Michael har fortsatt problem med en fotbolls-skadad vad. Fick en smäll i landskampen mot Turkiet.

Daniel har en cross-trainer i källaren. Det är tur för honom det. För ute i naturen syns han aldrig. Förutom på en o annan fuskträning förstås.

Henrik Alm är med i Mattias Svahns nya längdskidåknings-bok. Det vet han förmodligen inte själv.

Samuel har nu ökat träningsdosen till två pass per dag.
-Jo, jag har ju hört av Bolmgren att ska man ner mot 5 timmar så är det nödvändigt. Det litar jag blint på. Dessutom hann han lära mig en del om vallning när vi var ute idag. Nu ska jag byta från Swix till tejp så man slipper klabba varenda gång. Enligt Thomas kan man använda vanlig el-tejp om man bara kör dubbla remsor, verkar ju både smidigt o billigt.  Bosse har visst kört på det ett tag.

Isak Nilsson har blivit lite förkyld.
Det tycker Samuel är "förtvivlat tråkigt".
-Måtte han bli frisk snart så han inte missar fler träningar. Särskilt som dom på söndagen när vi hade ett par härliga fartökningar med rullskidorna,och dessutom en stärkande löpning på kvällen.
-Isak är duktig på artificiell stakning, saThomas. Fast det är ju lite annat när det gäller att få bett mot asfalten eller snön. Där ligger vi en bit före. Hoppas han inte tappar mer nu i och med sin allvarliga sjukdom.
Då kanske han inte kommer upp från fjärde startled, eller vad tror du Samuel?
-Högst osäkert, knappt troligt.

-Har nån hört om Åke ska på träningsläger till Seefeld i år förresten?
-Nä, jag har inte hört nåt, sa Kvarnsund.
-Var inte så säker, sa Thomas, den mannen vet man aldrig var man har.

GFK Distansrekord på rullskidor .. ! (?)

Se även föregående inlägg...


Vi startade idag söndag 10.45 vid Gnosjö Kyrka.
Målsättningen var att köra mer än 66 km, vilket var den längsta notering vi hört talas om.
(Kört av Tom Sjögren 2009).

Deltagare idag:
Isak Nilsson
Thomas Bolmgren
Mats Sjöberg
Tom Sjögren
(Janne Björnell)

Här ser vi hur Mats förbereder sig för den kyliga morgonens åkning:

.
Vi höll oss på cykelbanan mellan Gnosjö Kyrka och Anderstorp, där en Tur o Returåkning ger ca 17,4 km.

Tom Sjögren meddelade redan från början att han tänkte nöja sig med ca 30 km, men önskade oss lycka till i vårt försök att slå hans rekord.
Mats Sjöberg har varit flitigt i elden på senare tid och verkar mycket uthållig.
Vid dagens höst-rullning blev det ca 43 kilometer.
Inte illa om  man betänker att hans specialité snarare är vår-rullar....!
Det kan även nämnas att Janne Björnell och Mats Sveningsson, Kulltorp, körde omkring 3 mil på Söndagen. Dom åkte emellertid i ensamt majestät på annan plats.


Thomas o Isak hade som sagt ännu högre målsättning, vilket möjliggjordes av följande positiva faktorer:
- En välvilligt inställd idrotts-supporter levererade lök/salami-pizza till varvningspunkten vid Gnosjö Kyrka. Dessutom prick på önskade tiden 14.25. Gott !!
Här fick vi ny kraft att fara vidare mot rekordnoteringen.
-Vädret var minst sagt perfekt. Sol hela tiden, nästan vindstilla och temperatur runt nollan.
-Isak fick tiden att gå genom att underhålla mig med sin livshistoria. Den innehöll en mängd kuriösa inslag, såsom skånska frikyrkopastorer, båt-eskapader med flickor på Tjörn och nybörjarerfarenheter från Vasaloppet.   Tänk vilken livserfarenhet denna unge man redan skaffat sig!
Själv bidrog jag genom att berätta en del historier från min blygsamma internationella karriär.

På så sätt passerade timmarna och kilometrarna, och innan vi visste ordet av hade fyra tur- och returrundor avverkats.
Sålunda 69,6 km.  Nytt rekord !

-Men, sa Isak, nåt säger mig att AOK´s Majken körde ett mäktigt pass i somras. Det läste jag bestämt på hennes blogg. Tror det var 71km.
- Det måste vi förbi, sa Thomas (själv gammal AOK:are på den tiden man körde på gröna Karhu-skidor)
Sagt o gjort.
Vi drog iväg igen, men denna gång vände vi vid Härryd, vilket borde addera drygt 6 km, dvs sammanlagt 76 !
- Det räcker nu va, sa Isak.
- Det räcker bra nu, sa Thomas.

PS!
Om någon vet om någon längre tur, så meddela undertecknad snarast.  Rätt ska va rätt!
Kanske har de gamla rävarna Christer Park eller Harald Hermansson kört ännu längre..?
(Dom har i alla fall säkert kört snabbare..!)

PS2!
Fuskträning av den typ som Daniel och Johan bedriver lönar sig inte. Allt observeras och meddelas redaktören. Var det sju eller åtta streck vid Hästabackens topp.. ?
Stämmer det att Christer Park var med som instruktör av stavgången?

Fråga.. Vem vet svaret...?

Vi satt några och diskuterade vilket som är den längsta distansen som en Gnosjö-bo har åkt på rullskidor, i ett sträck alltså.

(Vi vet att vår vän Henrik Alm har åkt från Ullared till Gnosjö ett par gånger, men han kan ju inte riktigt räknas till Gnosjös åkare)

För ett eller två år sedan har jag för mig att Tom Sjögren var ute på en riktig långrunda, säkert ca 6 mil eller så.

Alltså: Vet någon svaret på denna fråga? 
Finns det några äldre noteringar från milslukarna Christer Park eller Harald? 

Tacksam för info eftersom vi är några som planerar en attack på rekordet redan nu i helgen om tid och väder tillåter.  :)

Det kan bli kul det !!!

Hemliga siffror (endast för SkiErg-förståsigpåare)

Isak, Samuel och Thomas bestämde sig på tisdagen för en batalj på den s.k. SkiErg-stakmaskinen som står gömd i ett hörn hemma i Hult.
Utmaningen:   5 st 1000-metare på 6:ans växel, 2 minuter vila mellan varje.
Genomsnittstiden gäller som resultat.

Isak var just hemkommen från en tur till Pölder (tillsammans med paret Göransson)
-Bosse blir het nu, sa Isak. Han köpte nya rullskidor och en del annat.
Själv stoltserade Isak med ett nya glänsande överdragskläder, så han var taggad inför kvällens kraftprov.

Thomas (som ställde upp i sina gamla slitna träningkläder) började, och tog plats vid stakmaskinen.
Några minuters uppvärmning.
-Nu gäller det.. jag ska minsann bräcka mitt gamla rekord, snitt-tiden 3,48,5...

Så här blev det:  3,46,0      3,46,5     3,46,5    3,48,4     3,45,2    = genomsnitt 3,46,5  Nytt pers!!
Ramlade ihop i en blöt fläck på golvet.


Sen var det Isaks tur.
-Känner mig stark idag i min nya mundering, sa Isak och började pumpa på.'
Så här blev det:  3,40,4      3,41,5      3,40,6    3,40,4     3,37,4  = genomsnitt 3,40,1  Otroligt !!!!!!
Ramlade ihop i en blöt fläck i ett hörn.


Dags för back-kungen Samuel.
Såg lugn o samlad ut och drog igång med fin teknik.
Så här blev det:  3,40,3    3,42,8      3,48,0    3, 59,0     3,55,8  =  genomsnitt  3,49,0  Utmärkt !!!
Föll ihop ien blöt fläck inne i garderoben.



Isaks resultat är verkligen enormt bra för en amatöråkare, att kunna klara alla 5 upprepningarna i 3,40-fart är få förunnat.


Nu blir det en lugnare social åkning på onsdag efter jobbet, hoppas vi träffas fler då!
Samling vid Gn kyrka 17.00.
  

Triathlon (för vissa)

Söndagen blev en minnesvärd träningsdag.

1.
Vi (dvs Harald H, Thomas B, Torgny S och Bosse G) träffades i Hillerstorp för en träning med MTB-cyklarna. 
Harald har en enastående förmåga att hitta grus- och skogsvägar som både är natursköna och backiga.
Jag kommer att föreslå honom som kommunguide för turister vid lämpligt tillfälle.
Om nu någon turist hänger med i hans tempo förstås...

Vi betade av ca 45 kilometer norr om Hillerstorp och besökte många trevliga små byar utmed vägarna, t ex Ålaryd, Vipparp, Mässeberg och andra metropoler.
Vissa partier var rejält backiga, och där fick lårmusklerna och lungorna bekänna färg.
Torgny visade naturligtvis att han är en god cyklist, men vi andra var inte långt efter.
Att undertecknad utvecklas som cyklist skall jag tacka Dagh Olsson på Finnvedens Bil för.
Han lyckades nämligen "fel-leverera"en ovanligt tjusig cykelhållare till min bil, och detta måste naturligtvis användas!
En härlig cykling i ett ljuvligt höstlandskap!

2.
Rullskidegänget körde vår nya favoritrunda "runt Hären" senare på dagen. Sträckan Kalset-Anderstorp bjuder på nyasfalterad väg, perfekt underlag för rullskidorna. Där hittar vi också några trevliga backar där vi får jobba lite extra.
Kommentarer:
Björnell visade att han har fått igång stakningen riktigt bra.
Bosse verkade uthållig och syntes ofta längst fram.
Torgny hade valt trögskidor, men hävdade sig ändå fint större delen av loppet. Starkt!
Bolmgren verkade på alerten och gjorde ett par kraftfulla ryck.

3.
På kvällen ringde Bosse till Thomas och tyckte att vi skulle fullborda en "triathlon" denna dag.
Cykling och skidåkning var ju avklarat, det som fattades var en löprunda.
Sagt o gjort..
Vi träffades hemma hos Bosse (som vid min ankomst var strängt upptagen med köks-sysslor).
- Jasså, här står du o slaktar, frågade jag Bosse som var röd av älgablod långt upp på armarna.
-Ja, men nu är det klart, sa han, samtidigt som han hastade ner i källaren med en sista påse vilt för infrysning till framtida behov.
- Visst har jag en duktig karl, hördes Ann-Britt inifrån TV-soffan. (Hon hade för övrigt rullskidat tidigare på dagen. Som den ekumen hon är hade hon naturligtvis valt sträckan Gnosjö Kyrka till Åsenhöga Kyrka).

Vi älgade iväg på den dunkla elljusbanan.
(Det kan vara bra att veta att det elektriska arbetet med ban-belysningen i Åsenhöga är så utfört att det tar ca 40 minuter från det att man tryckt på knappen tills dess att man ser sina egna fötter. Månne finns det i Åsenhöga någon utbildad yrkesman som kan göra något åt detta..??)
Så här såg det ut:

-Hur många varv kör vi, frågade Thomas.
-Jag orkar bara två, sa Bosse. Det var tufft o slakta den sege älgen.
Eftersom Bo antydde viss trötthet ökade naturligtvis Bolmgren tempot något.
-Man ser inte var man sätter fötterna, sa Bolmgren.
-Det gör jag aldrig i alla fall, sa Bosse.

Det blev två relativt intensiva varv, dessutom hade vi 67 km i  benen sedan tidigare på dagen.
Vi ryckte stenhårt i sista backen, Bolmgren fick dessutom träna hinderlöpning över en nedfallen björk.

-Tror du Henrik Alm kör tre pass ibland, frågade Bosse.
-Två är nog det mesta, sa Thomas.
-Då borde vi närma oss hans nivå, grinade Bo
-Det borde vi, sa Thomas.


På Gnosjös dunkla gator bedrevs samtidigt en mängd fuskträningar:
-Andreas sprang en hård runda i sin ensamhet.
-Samuel o Isak har inte ens berättat hur dom tränat, men vi vet ju alla att dom är fuskisarna nr.1.
-Runum och Torgny körde stavgång i Hästabacken. Det sägs att någon hört Runum väsa: "Jag ska minsann visa dom...."   "Jag SKA ifatt ungtupparna, och FÖRBI".


En sak till:
En nybörjare har tagit sina första skär med rullskidorna.
Per Gabrielsson...
Fast när man såg hans balans och fullt godkända teknik trodde man inte att det var premiär med denna svårbemästrade utrustning.
Med god kraft och klar talang stakade vi halvvägs till Anderstorp o tillbaka.
Här får vi se upp om något år..


Det var den helgen det..










,

Ling kingarnas king i backen.

Ja, ni som läser Pölders skidkatalog vet ju varför rubriken är som den är.

Henrik Alm drog med oss på backintervall med rullskidor i tisdags kväll.
Med tröghjul susade han iväg uppför Bondarpsbacken och lämnade oss andra (utan tröghjul) en bra bit bakom.
Henrik har naturligtvis överlägsen styrka och teknik.

Men bakom honom var det en härlig match..

5 minuter hård körning uppför (från vägkorsningen in mot Töllstorpshallen upp mot AMJ-fabriken).
Härlig ny asfalt gav fint stavfäste.
5 minuter vila medan vi rullade tillbaka utför.
Det blev fem sådana upprepningar,  totalt sett 25 minuter hård ansträngning.

Följande deltog:

Torgny Sundqvist
Thomas Bolmgren
Bo Göransson
Tryggve Gustavsson.
Samuel Ling
Isak Nilsson
... och så då Henrik förstås.

Det var riktigt hård kamp i stakningen uppför.
Förutom elit-Henrik måste nog Samuel utses till dagens starkaste, han höll ihop alla fem körningarna på ett imponerande sätt.
Fast jag är osäker om Isak skriver under på det...  även han körde utomordentligt starkt..
Men alla deltagande presterade riktigt bra, det var ett härligt gäng som högg o stretade längs Bondarpsvägen.

En nyttig träning, och dagen innan hade dessutom delar av detta manskap kört långa ansträngande stavgångs-intervaller uppför Isaberg.

Det är nyttigt när Henrik hälsar på i Småland....

Det regnar, men det gör inget!

LGR-gänget trotsar regnvädret och genomför sina träningar med gott humör!

Söndag kväll 18.30:
Ett rejält gäng samlades hemma hos Michael på Rönngatan, en LGR+ väntade.
LGR+ betyder ju LGR plus elljusbanans 3,5 kilometer.
Det blev idag dock bara 3 km på elljusbanan, vi undvek den blötaste delen eftersom risk för drunkning förelåg. Totalt 12,7 km enligt någons GPS-klocka.

Perfekt öppningstempo de första kilometrarna, vi vill ju ogärna splittra fältet (idag 7 gubbar).
Men som vanligt......... efter en tag var det någon som oroligt började höja farten längst fram.
Denne någon hette idag Håkan Hägg.
Skeptiska blickar utbyttes bakom Håkan när han höjde tempot uppe på bron efter Automatsvarvning.

Andreas viskade:    Ta de lugnt grabbar, han håller aldrig ända hem.
Thomas viskade:    Vi går ifatt honom efter Gåröbacken. Jag kommer att gå upp o titta honom i ögonen där, räknar iskallt med att dom är rödsprängda.
Bosse G viskade:   Tack grabbar att jag får vara med, har ingen löparkompis i Åsenhöga som håller min kapacitet. Men han den Hägg längs fram... är han bra eller är det bara ett tjuv-ryck?
Isak N viskade:      Jag är visserligen bara en liten nybörjare, men jag försöker hänga med  Känns bra att ta rygg på Michael, han frustar ju t.o.m. mer än jag.
Aronsson viskade:    Om han håller på i det här tempot så går han väl snart in i väggen..?
Michael viskade:     I hans fall brukar vi kalla det att "gå ner i brunnen".

Analyserna stämde på pricken.
Efter att TB gått upp o tittat lite på Håkan i Gåröbacken började Håkan vika ner sig.
Istället hade taktikern Andreas samlat kraft till en attack.
Gjorde ett ryck framför Furuhall, och fick 20 meter direkt. Thomas placerade sig i kontrollposition strax bakom.
Vid ICA stod det klart att Andreas skulle vara först i mål om inget hände.
Thomas gick solidariskt upp jämsides, och tillsammans höll vi farten förbi Second Hand, Pfingstkyrkan och GT-group (Gnosjö Träförädling).
God forcering in mot målet, men bara en halvminut senare stormade det övriga gänget in.
Där fanns även Håkan, som fick både beröm och kritik för sitt initiativ.
- Det är sånt man får ta, sa han stillsamt, men smet något slokörad hem till Sofia som - som alltid- serverade kanelbullar, saft och äppelpaj till honom där han nu bänkade sig framför sportspegeln.

För övrigt samtalade vi som vanligt en del om vår frände Göran.
-Har någon pratad med honom nyss, frågade Thomas.
-Ja, sa Michael, jag var där nyligen. Då hade jag bl. a. med mig en stor påse Bassetts Vingummin.
Han åt upp halva påsen på stående fot.
-Det låter bra, sa vi andra, vi hoppas innerligt på bättring för Göran.


Söndag eftermiddag 15.05:
Thomas o Isak träffades vid kyrkan på rullskidor.
- Hur lägger vi upp loppet idag, frågade T.
- Vi kör väl hyfsat hårt till Anderstorp, och ökar sedan till hårt på hemvägen, svarade I.
- Så gör vi, sa T.
- Vi måste ju öka träningsdosen nu när vi vet att Torgny är på gång, sa I.
- Det måste vi, sa T.
- Han har visst kört elit-intervaller med Henrik på morgonen, sa I.
- Det var nog jobbigt för honom , sa T.
- Väldigt jobbigt var det nog för honom, sa I.

Och så drog vi iväg.
Parallell-åkning till Anderstorp, kändes relativt lindrigt i den lätta medvinden, men det var blött på cykelbanan vilket gör att hjulen rullar lite långsammare.
Efter vändningen växeldragning mot Gnosjö.
Vi körde på i ett ansträngande tempo, och vinden slet i våra överdragsjackor.
- Tror du Torgny hade hängt med i den här farten, frågade I.
- Ytterst tveksamt , svarade T.
- Han hade säkert bara lagt sig på rulle, cyklist som han är, sa I.
- Så hade han gjort, sa T.
- Men det är ju en hårding, den där Torgny sa I.   5:e bästa total-tid genom tiderna på "En svensk klassiker"
- Hårding var ordet, sa Thomas.  Alltså måste vi vara ännu hårdare!
- Men han har börjat träna med tröghjul nu, sa I.   Då går han väl framåt ganska snabbt..?
- Kan väl hända, sa T. Men våran överväxel, den vi brukar kalla för "sub 4,30" har han inte ännu,sa T.
- Det har du rätt i sa I, och högg stavarna i asfalten så att det hördes ända till Köpmansgatan 12A.


Söndag morgon:
Henrik körde sina s.k. EBK-intervaller från Gnosjö, över Bondarp upp till Åsenhöga.
Den ende morgonpigge i gänget, Torgny,  hakade på, och fick äntligen känna på hur det är att elit-träna.
- Usch då, suckade han , det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.
Jag som trott att mina egna intervaller var tuffa nog, men detta var ju något helt annat.
Nu fattar jag varför vissa andra gått framåt så mycket på rullskidor. Sån här träning är ju nästan att jämställa med doping, men blir ju rent anfådd i båda lungorna.


Lördag 13.15:
Ett småregnigt lugnt längre rullskidpass, ca 2 timmar under ledning av Henrik.
Det mest minnesvärda från detta pass var att en herre vid namn Daniel Pettersson fanns med i startfältet. Det var roligt att han äntligen börjat prioritera väsentligheter.

.

-

Lidingöloppet mm!

En intensiv period har passerat.

Förra helgen (23/9) ordnade GFK den traditionella Tråddragar-rundan.
Håkan Hansson, Anton Larsson och Torgny Sundquist blev bästa Gnosjö-löpare, men Apladalens  LK tog annars hem de flesta tätplaceringarna inklusive Oscar Carlssons seger.
Dock försvarade spänstiga Linda Johansson Gnosjös färger genom att ha bästa tid bland damerna, bra jobbat!!

Nämnas kan även att ett bitter strid utspelade sig mellan Samuel Ling och Isak Nilsson.
Som så ofta - när det kommer till tävling - bestämde sig Samuel för ett resolut ryck i en tung backe, varvid en häpen Isak återigen fick se sig besegrad.




Så till Lidingöloppet, i lördags 29/9:

Ett bra gäng från vår kommun fanns på plats, därtill några utflyttade som dock måste nämnas här eftersom deras prestationer var mycket fina.

Linus Hultegård gjorde det vi alla misstänkte kunde hända, en tid under 2 timmar!
Placering 83.    Fenomenalt!!!
Med tiden 1,58,53 presterade han det bästa en Gnosjö-bördig gjort på bra länge.
Vi diskuterade vilka Gnosjö-bor som historiskt gjort bättre tid, och kunde komma fram till att supersnabbe Richard Söderlund sprungit på 1,52 och att troligen även Christer Park gjort någon kanon-tid under 2 timmar.
En enormt fin insats av talangfulle Linus som nu nog måste ge löpningen en rejäl chans framöver.

Victor Persson stod kanske för den största överraskningen med sina 2,16.
Victors farfar Valle var ju en stor GFK-profil, frågan är om inte sonsonen har minst lika stor talang.
Dessutom presterar Victor bra även i cykel och på skidor.

Mattias Lundell är alltid i fin form, och fick till ett bra resultat i sin Lidingö-premiär.
Av de i Gnosjö boende var Mattias bäst med sina 2,20.  Bravo!

Daniel Sigbladh kom in strax bakom med utmärkt fina tiden 2,26. Inte dåligt med tanke på ett krånglande knä, vilket dock höll ihop under loppet. Den här gången fick Daniel revansch efter att förra året blivit frånspurtad av en betydligt äldre löpare på slutet. Inga namn..  

Torgny Sundquist visade redan på tråddragarrundan att han gåt framåt som löpare.
Visserligen förevisade han ett halvt apotek av dopingmedel strax före start, men tyvärr faller varken Voltaren, Alvedon eller Läkerol under de alltför veka dopingreglerna. Ett starkt lopp som slutade med 2,29.

Bolmgren imiterade förra årets resultat med sina 2,32. Missade personligt rekord med en knapp minut, vilket han utan minsta tvekan skyllde på de många lerpölar som fanns längs banan.
-Ja, hade det inte varit för dom, så hade jag utan tvekan gått under 2,30. Jag fick ju zickzacka mycket mer än vanligt och har säkert tillryggalagt ett par-tre kilomer extra pga detta, meddelade han.

                                           

Sedan var det ett stooooort glapp ner till övriga Gnosjö-löpare..
I intervallet 2,50- 3,00 samlade en fin klunga ihop sig:
Där fanns i tur och ordning Monica Hellström, Daniel Petersson, Ulf Runum, Joakim Tallbäck, Jonas Sigvardsson och Andreas Petersson.
Strax bakom detta gäng hittar vi sedan i resultatlistan Michael Hellström, Tina Molin och Mats Sjöberg.

Tittar vi på de övriga distanserna som erbjuds på Lidingö-helgen, så kan vi konstatera att Bosse Göransson var lokal-bäst i 15km-loppet.
Där följdes han av Michael "jag ser en traktor" Holmgren, Per "Tuppen" Simonsson, Ann-Britt Göransson och Ulrica Sigvardsson.
Den normalt ödmjuke Bosse var inte sen att efter helgen påpeka att "han var den ende i Gnosjö kommun som klarade silvermedaljen".     

Har även noterat att Gnosjö-tjejerna Amanda Sjöblom och Linnea Park gjorde fina resultat på söndagens tävling.

Familjen Kvarnsund fanns som vanligt på plats och hjälpte oss övriga med ljudliga och ivriga heja-rop.
Diverse förkylningar och andra irritationsmoment hindrade i år Kvarnsundarna från att delta. Tack ändå för att ni hjälpte fram oss andra med era glada tillrop!


Vår vän, elit-skidåkaren Henrik Alm hade en tung dag. Gick ut i bra tempo, men hans ben ville bara vara med 2 mil, och inte 3. Sista 10 kilometrarna var en kramp-kamp för den gode Henrik. Normalt sett skulle han nog vara god för omkring 2 timmar, men klockan tickade iväg till 2,08. Bra nog!
På kvällen var hans maximala stegläng 10,0cm.

Har jag glömt någon.....? Säg till i så fall.


Några små notiser kring övrigt som utspelat sig denna trevliga Lidingö-helg i huvudstaden:

-Det finns medföljande respektive som på fullt allvar anser sig ha "gått in i väggen" under lördagens shoppingrunda. Detta emedan deras karlar kämpade med blod , svett o tårar på Lidingön.

-Andreas införde en ny maträtt på Restaurang La Scudetto.
Något som man enligt servitrisen "normalt sett endast serverar mindre barn".

-Ulf Runum har visserligen en tid i den officiella resultatlistan. Men fanns han verkligen på plats i Stockholm..?? Ingen har sett honom eller Mats.

-Jonas Sigvardsson hade fräckheten att passera Andreas en kilometer före mål. Lider dock nu av en lindrig nackspärr då han sprang hela slutkilometern med huvudet vridet bakåt. Dettat för att hålla koll på att Andreas inte kom ifatt honom på upploppet.

-Flera löpare missade drömgränser med ett fåtal sekunder. Här vill vi särskilt framhålla Ann-Britt, Mattias Lundell och Michael Hellström som utmärkta exempel.

.-Flamset o fnittret i Jonas Sigvardsson baksäte (på hemvägen) var nog det värsta jag hört sedan man åkte till Gisleparken på 70-talet. Att de inbitna ungkarlarna Simonsson och Sundquist var såna kvinnotjusare hade vi verkligen ingen aning om.
Simonsson skröt vitt o brett för flickorna om hur han brukar träna med sin kompis Mustafa (se bild), om hur han närmar sig handicap 0 i golf, och om vilka enorma skogsarealer han besitter..
Uppe på allt tyckte han - när vi närmade oss Linköping - att vi skulle stanna till på Restaurang "Tuppen"!!
Det fanns inga gränser för hans fräckhet denna dag.

-Andreas hade föresatt sig att "äntligen gå under 2,50". Dock var han så trött redan efter 2 kilometer att detta inte kunde komma ifråga.
-Ja, dessutom tyckte jag det var trångt i spåret idag, sa Andreas. Jag fick hela tiden ropa "flytta på er"  till en massa tjejer som gärna ville konversera med mig eftersom jag höll deras tempo.
Men sånt där har man ju inte tid med när det är tävling!

En trevlig helg var slut!

Fokus på Lidingöloppet

Nu närmar sig det som i löparkretsar är känt som "sista helgen i September", dvs Lidingöloppet.
Vi hittar många anmälda från Gnosjö kommun:.

Lidingöloppet K30
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
42162	MonicaHellström	Gnosjö	4
Lidingöloppet M30
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
20884	ThomasBolmgren	Gnosjö FK	2
50451	MikaelHellström	Gnosjö	5
50437	LarsKvarnsund	Gnosjö FK	5
1728	MattiasLundell	Gnosjö	1C
20485	DanielPetersson	Gnosjö FK	2
40924	AndreasPettersson	Gnosjö FK	4
60131	UlfRunum	Gnosjö	6
21264	DanielSigbladh	Gnosjö FK	2
90772	MatsSjöberg	Gnosjö FK	9
20546	TorgnySundquist	Gnosjö FK	2
40556	JoakimTallbäck	Gnosjö	4
Lidingöloppet MK15
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
24464	Ann-BrittGöransson	Gnosjö Fk	2
55404	BoGöransson	Gnosjö FK	5
Lidingöloppet P17
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
65001	SimonKvarnsund	Gnosjö FK	1
Lilla Lidingöloppet P9
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
38035	Adam Kvarnsund	Gnosjö FK	1
Lidingö Tjejlopp LT10
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
23063	MarieKvarnsund	Gnosjö FK	2
33072	Sara Kvarnsund	Gnosjö FK	3
13335	LinneaPark	Gnosjö FK	1B
83288	AmandaSjöblom	Gnosjö	8

Michael Holmgren, Gnosjö, tävlande för stall Team Sportia på 15km-banan.

Lidingöloppet K30
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
62125	TinaMolin	Åsenhöga TK	6
Lidingöloppet M30
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
40313	JonasSigvardson	Åsenhöga TK	4
Lidingöloppet MK15
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
34084	UlricaSigvardson	Åsenhöga TK	3
14754	PärSimonsson	Åsenhöga TK	1

Lidingöloppet M30
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
90675	JohanHermansson	Hillerstorp	9
Lidingö Tjejlopp LT10
Nummer	Namn	Klubb / Ort	Startled
33196	JohannaJosefsson	Hillerstorp	3

Lägg därtill ett par bekanta superlöpare från annat håll:
Henrik Alm, skidåkare med anknytning till Åsenhöga
Linus Hultegård, löpfostrad runt Götarpssjön.
Båda två förmodligen goda för en tid under två timmar .

Några frågeställningar:
-Vem blir bästa 15-kilometerslöpare, nu när Åsenhögaborna gaddat ihop sig där som i en myrstack?
Bosse har ju plötsligt "så väldigt ont i halsen". Kan han trots detta besegra både fru Ann-Britt, Ulrica Sigvardsson och grannen Pär Simonsson...?    Tveksamt!!
-Kan Monica och Andreas hjälpas åt till en tid under 2,45?  Kanske !!
-Är det äntligen dags för Torgny att slå Bolmgren även i löpning? Tveksamt !!
-Vem kommer att ha det snabbaste kilometer-snittet i flitiga familjen Kvarnsund?  Lars?  Tveksamt !!
-Ska Michael Holmgren hamna i livräddningstältet igen ?   Troligt !!
-Varför är inte Håkan Hägg med?   Otroligt !!
-Kommer Runum att bryta redan vid starten ? Inte troligt !

Tyvärr har det inkommit bildbevis på hur blogg-redaktören klarar av den ofattbara träningsmängd som han utsätter sin kropp för. Hade hoppats att detta skulle bli en väl förborgad hemlighet, men tyvärr var paparazzi-Sigvardsson framme med kameran när jag minst anande det.

                                               



Med bara en dryg vecka kvar önskar vi alla lycka till med form-toppningen, väl mött i Stockholm!

Så var den veckan över..

Några notiser från senaste dagarna:

På lördagen blev det ett långpass på rullskidor. Vi hade bestämt oss för den lite ovanliga sträckan "Sigges Loge" - Gislaved - Anderstorp - Gnosjö - Gynnås - Sigges Loge.
In alles ca 37km.

Deltagarlista med kommentar:

Henrik: Kändes som en fåraherde som försökte hålla ihop en spretig skock. Det gjorde han bra, även om det fanns deltagare (inga namn, men dom kommer från Åsenhöga) som for o flängde åt alla håll.
Henrik körde lugnt o fint på sina gamla trögskidor (även om han flera gånger försökte pracka på mig skräpet).
Dom drog ju så snett att jag förmodligen skulle ha hamnat i Borås med dom under fötterna.


Tryggve: Dagens överraskning! Inte anade vi att Tryggve var i så fin form. När vi förundrade frågade honom hur detta kom sig...?  Ja, då beskrev han  i målande ordalag hur han tränat ett flertal ansträngande långpass över Kramphult, Gunnilstorp, Centralen och Klevshult.
Eller vad det nu var..  Många byanamn kan han den där karln.
Praktisk som han är hade han även tagit med olika verktyg i sitt gamla Karhu midjebälte.
Där fanns t ex eltejp, något han ju kunde ha berättat för dom som behövde det.
Men Tryggve såg bara lyckligt oförstående ut för andras behov..  -Va, behövde ni låna min eltejp? Det visste väl inte jag..!?
(Hade han hållt sig i klungan hade han fattat, men nu låg han mestadels 200 meter före oss andra)

 
                       


Bosse valde också att ligga där fram och spåra.
Det kunde dock straffat sig. Med en lyktstolpe som danspartner lyckades han med en millimeters marginal undvika en kollision med en (troligen blind) mopedist i Gislaved.
-Ja, han körde bara rätt ut, sa Bo upprört. Tryggve kunde också blivit överkörd, han löste det dock genom att blunda o skrika.
-Och efter loppet var jag rejält trött, sa Bosse. Visserligen hade ni bestämt att vi skulle köra lugnt, men min vana trogen körde jag allt jag kunde. Längtade ju till Sigges Loge också, där har man ju haft mycket roligt, ja innan jag träffade Ann-Britt förstås. Nu slipper man sånt där, jag föredrar fredagsmys i soffan faktiskt.

Samuel stod för ett av dagens missöden. Han hade inte limmat sina stavspetsar ordentligt, typiskt nybörjarfel.
Vid infarten mot Gislaved lossnade givetvis en av spetsarna.
Tur då att en del av de mer erfarna rullskidåkarna hade tänkt på sånt där. En stavspets letades fram ur gömmorna (dvs Bolmgrens ryggsäck), och en bensinmack fick släppa till tejp för att hjälpligt kurera staven.
Tacken till Bolmgren blev att Samuel senare under åkningen tyckte att jag "åkte som en kärring".
Det hör till saken att jag normalt känner Samuel som en väluppfostrad gentleman, förstår inte vad det var med honom denna dag.
Men det var nog bara hans berömda blodsockerhalt som nådde en  ny låg-punkt, vi var ju utan näring i några timmar.
Du kan behålla spetsen förresten, vassego!!

Isak körde väldigt ojämnt på denna träning.
Ibland låg han längre fram, ibland längst bak.
Men så där har jag sett honom bete sig även tidigare under veckans träningar.
Ibland tar han i och presterar riktigt duktigt, ibland tappar han fokus och loosar (minns senaste Vasaloppet t ex).
Men Isak drog på bra, inte minns i den s. k. Kärringbacken väster om Hagelstorp.

Thomas hade också en besvärlig eftermiddag.
Det började med att Henrik redan efter någon kilometer fick mig att byta skidor med Lina
- Hennes gnisslar så förskräckligt, ja du hör ju själv hur dom låter!
Snälla Thomas, tror du att du kunde byta med henne så att hon slipper höra eländet...? Du är väl inte så känslig om det väsnas lite?

Så med ett tröskverk under fötterna åkte jag vidare.
Men det var inte nog med detta...
Strax därpå beslutade min 8 år gamla vänsterpjäxa att det var dags att pensionera sig. Hela tåpartiet lossnade, med resultatet att jag gjorde en snygg luftfärd, men en mindre snygg landning utanför Lantmännen i Gislaved.
Lyckligt nog endast ytliga skrubbsår på knä och armbåge.
Lyckligt nog var butiken stängd så att folk slapp se det blodiga eländet på gatan.
Tack vare min bländande teknik lyckades jag trots dessa missöden slutföra loppet genom att balansera på höger fot, endast lätt supportad av vänster.

Lina:
Visade fin skidteknik, och tack vare att hon fick åka på dom snyggaste rullskidorna gjorde hon en strong insats.
- Jo, jag har ju nu bestämt mig för en storsatsning på Tjejvasan till vintern, bekräftade Lina.
Henrik ska ju vara pappaledig i vinter, så jag räknar med att i stort sett kunna träna på heltid.
Nu gäller det bara att hitta en sponsor så att jag kan förbättra min utrustning lite, mina rullskidor låter alldeles förskräckligt illa, typ   rrrrrrrgggggrgggrggrrggrgrrgrgrgrgrgrgrggrgrrppppppppppprprrprrrprrrprrrrssssssssssrrrrrrrrrrrr.
Fattar ni, det är väl en sak här nere bland alla skid-analfabeter, men man kan bara inte visa sig på sånt skräp uppe i Idre.

 

 

 

 

 

Helgen avslutades sedan med att LGR-gänget sprang en milrunda i skönt tempo.

Bosse o Thomas fokuserade på Lidingö-utmaningen framöver och drog istället iväg Ranneborundans 19 km. Vi balanserade tempot bra och höll ihop någorlunda hela distansen. Möjligen var en av oss lite trött i sista backen upp mot Åsenhöga.

 En tuff träningsvecka var slut.

 

 

Nu händer allt på en gång!

Nämligen följande:

Henrik Alm är på hemmaplan, och lockar ut oss amatörer på fler - och hårdare -  träningspass än normalt.
Ett par, tre riktigt hårda intervallkörningar har klarats av, särskilt aktiva har Isak o Thomas varit.
Kulmen nåddes igår torsdag då det var kallat till maxkörning mellan Gnosjö Kyrka o Anderstorpsrondellen. Maxkörning= Tävling!

Henrik drog naturligtvis iväg som ett jehu, och fick stångas med motvinden själv mot Atorp.
Bakom följde duon Isak o Thomas, som i kraft av lika kapacitet kunde hjälpas åt att växeldra.
Vi vände i Anderstorp på 25 minuter, ett par minuter bakom Henrik.
Strax efter vände Samuel, P-O Nedstedt, Linus Åkerlund och Björnell.

Nu hade vi medvind på tillbakavägen, men Henrik hade kört hårt och fick likväl kämpa ordentligt.
Isak o Thomas hade god fart på hjulen och fortsatte växeldra hela sträckan.
Samuel och de övriga jagade bakom.

Det blev riktigt fina tider!
Henrik satte ett rungande banrekord med 42,36 !!!
Övriga tider avslöjas inte här på bloggen, men vi kan väl säga att det var personliga rekord för samtliga deltagare. Täningsdagböckerna fick några trevliga inskrifter på kvällen...

Henrik o Lina är kvar här till söndag, säkert blir det någon mer tuff träning.


Vi måste också rapportera om Bockstens-turen på Cykel.
I bokskogarna mellan Ullared o Varberg fanns några starka Gnosjö-cyklister på plats.
Kallin var allra snabbast av dessa, men bara några få minuter före Bosse och Harald. 
Bra gjort!
Tyvärr inga bilder på någon av dessa, men däremot fick vi syn på Bockstensmannen själv som dagen till ära hade ny cykel.

 

 

 

 

Sedan är det hög tid att rapportera om det som kanske är årets prestation av en Gnosjö-atlet.

Linus Hultegård blev 7:a i Midnattsloppet i Göteborg!!!!

7:a av 10-15000 löpare är ju inte helt kass om man säger så.......

Linus börjar nog så smått inse att han har viss talang!

Linus och Rikard Claesson har nu nått nivåer som vi inte sett i Gnosjö på många år, riktigt kul!

 

   

3 hårda grabbar, 2 tuffa träningar.

Onsdag:

Jag, Torgny och Isak samlades vid Gnosjö Kyrka efter jobbet (s.k. after work).
Rullskidpass väntade.
Det låg i luften att det skulle bli hyfsat hårt eftersom ingen sagt att "vi tar väl det lugnt idag"..

Samuel borde varit med, men DNS.

Iväg mot Anderstorp på cykelbanan, men halvvägs vek vi in mot Stjärnehult för att få några (mindre) backar att kämpa med.
Vidare in mot Anderstorp via Tokarpskröken.
Isak höll farten förbi kyrkogården och höger in till rondellen där vi hittar tillbaka till cykelbanan mot Gnosjö.
Kort drickapaus vid rondellen.
-Han är duktig den där Torgny, sa Isak (som borde lära sig att uppföra sig i fint sällskap).

Det blev sedan en härlig åkning de sista 8-9 km hemåt..
Isak höll farten på flacken med sina motorsågsarmar.
När vi närmade oss "stora parkeringen" är det svagt svagt utför, här tryckte Torgny på så att Thomas o Isak fick gå ner i fartställning i suget bakom, härligt!
I Härryds-slakmotan tryckte Thomas på som vanligt, tufft för magmusklerna.

Sista biten in mot Gnosjö hjälptes vi åt och trots den minutlånga drickapausen i rondellen klockade vi 51 minuter, vilket nog är en hygglig tid på  sträckan.

Det var aldrig någon stenhård körning, men vi låg på 80-90% långa bitar, bra nog!



Torsdag:
Stavgång, eller bättre uttryckt "Älghufs" stod på programmet.

Vi tog stavarna med oss och for med bilen till skidbacken Isaberg, Hestra.
Isak hade glömt att byta om (hur glömmer man det..!!?) och fick köra en striptease framför 8 damer i en minibuss på Höganlofts parkering.
- I´m still going string, fick han ur sig.
Kan bara beklaga hans beteende.

Vi bestämde att vi skulle vara "lekledare" var sin omgång, intervallstakning upp till toppen.

Thomas beordrade enminuts-intervaller, där ansträngningen var framåt-uppåt, vilan sakta tillbaka nerför eller på tvärs.
Man hinner ett antal upprepningar  innan man är uppe..
PUH!
Ner igen.

Torgny ställde klockpipet på 15 sek ansträngning, 20 sek vila.  Upp mot toppen igen.
-Vi kan gå lite nu, sa Torgny när det var som värst mitt i backen.
-Vi gör det, sa Isak.
-Kärringar, sa Thomas.
Smärre kolapps framför topphyttan, PUH!!
Men ner igen.

Isak: - Vi kör helt enkelt 4 minuter uppåt så bra vi orkar.
Och det gjorde vi.
Hjärtat slog som Tysons boxnävar, lungorna pumpade och frustade.
PUH !!!!

Kort vila, sedan lufsade vi ner igen i det blöta gräset.
Ett ansträngande men nyttigt pass.
-Det är tufft om man ska vara topp 300 i Vasaloppet, sa Torgny.
-Håll truten, sa Isak o Thomas.

Vid återkomsten till Gnosjö gjordes ett kort besök i GFK-stugan.
Där lyste flitens lampa över Christer Park och Sven Sundqvist som i planeringssyfte satt lutade över en stor karta över Töllstorpsområdet.
Det finns ett namn på såna gubbar.. Eldsjälar.

Fredag:    ????   Blir det kanske en "ALM"  eller en "WICK" ?  (hemliga träningsbenämningar)

Åsenhögaloppet 2012

Åsenhöga hade som vanligt i Augusti kraftsamlat till en väl organiserad terrängtävling.
Banan var väl preparerad, vätskekontoller bemannade och tidtagningsklockan uppsmörjd.

Rekordmånga löpintresserade mötte upp, och regnmolnen skingrades lagom till eftermiddagen.
Lite kvav luft, men i princip fina förutsättningar inför kraftprovet.


Rikard Claesson fick gälla som favorit, och även om Alexander Öberg mfl hängde med fint i början kunde Rikard dra ifrån efter några kilometer och vinna ohotad. Hade Richard varit mer pressad är väl frågan om inte banrekordet hade varit i fara, nu "nöjde sig" denne snabblöpare med utmärkta 32,55.
LGR-löparna  var överlag nöjda med sina prestationer, resultatlistan kan studeras på
http://loppet.frasteknik.se/Data/Sites/1/pdf/åsenhögaloppet-2012.pdf


Bland deltagarna kan bl a nämnas:

Olof Forsberg med fru Annette, som utkämpade en hård kamp på korta banan. Med ett forcerat krumsprång från Annette besegrades Olof de två sista metrarna.

Anton Holmgren, juniorlöpare som på lätta ben seglade förbi undertecknad med halvannan kilometer kvar. Hur kan man springa i så fladdriga kortbyxor!?

Daniel Sigblad visade att cykelmusklerna fyller funktion även i löpning, fin slutspurt igen!

Isak Nilsson, tävlande för suspekta "Kräftan IF" siktade på att ta rygg på mig, tji fick han! (Men personligt rekord är bra nog.)

Torgny Sundquist är en mycket stark skidåkare och cyklist, och inte dålig på löpning heller! 

Andreas Petersson var trött men mycket nöjd med sitt lopp. En ovanligt offensiv löpning från denne taktiske mästare. Vart tog fotsmärtorna vägen....?

Mattias Petersson, boende "på banan" känner terrängen väl, vilket han visade med fina 42,21.

Sören fick släppa till ett par minuter i år. Lätt skadedrabbad gjorde Sören ändå ett bra lopp.

Håkan Hägg startade som vanligt i ursinnigt tempo, fick lugna sig lite eftersom det visade sig att banan även innehöll uppförsbackar. Bra kämpat!

Mats Svenningsson är alltid i fin form i såväl löpning som skidor. Med Sonakull-gener i kroppen hanterade han den kuperade terrängen mästerligt.

Tryggve G. vet man aldrig var man har. Överraskade återigen med ett strongt lopp.

Anton o Thomas Linder går en intressant framtid till mötes i löparspåren. Vad månde bliva..?

Johan Berkö från Anderstorp fanns på plats i år igen, har sprungit SAMTLIGA Åsenhögalopp.

Damklassen vanns av Linn Lorentzon från Skillingaryd, men hon jagades tappert av bla Monica Hellström, Ann-Britt och Ulrica.

Korta banan vanns av Rasmus Larsson respektive Matilda Linder.
Här kompislöpte även Edvard Bruveris och Hugo Bolmgren på fina 14,03.




Nämnas bör även att LGR-gänget var representerat på "Prinsens Minne" , en relativt krävande halvmara i Halmstad samma dag.
Thomas Nilenfors sprang på ca 1,33,   Daniel Petersson 1,54.

För att inga anklagelser om fuskträning skall inkomma till redaktionen meddelas även att Thomas, Isak och Torgny stakade 18,05 km (Gnosjö-Anderstorp inkl Tokarpssvängen) på rullskidor söndag kväll. Mestadels normaltempo, ett o annat backryck förekom dock.

15,2 km i skön sommarkväll

Följande typiska LGR-löpning tisdag kväll:

Kallelse utgick via sms till lämpliga löpare,  "Långa Bondarpsrundan från Rönngatan kl 19.40".
Ett lugnt 5,11-tempo var anbefallt.

Thomas o Kjell Bolmgren mötte upp i tid, så även Håkan Hägg.
Vi inväntade Andreas som duktigt förvarnat sen ankomst.
Michael fanns på plats, men ej ombytt "han var lite trött ikväll" (men rapporterade å andra sidan om fuskträning ihop med Daniel kvälleen innan).
Isak svarade att han vilar sig i form.

Vi satte iväg i ett skönt tempo, skogsvägen upp mot Bondarp.
Kjell visade tidigt att han var dragvillig, men vi höll nere tempot så som bestämt eftersom det dessutom var ganska mycket uppför.

Så vände vi ner mot Töllstorpsjöns norra ände.
Men redan här började Andreas sacka efter.... Vad var det med honom?..Mystiskt..
-Han brukar börja lite defensivt ibland, sa jag lugnande till de andra. Han kommer snart ifatt.

Men inte... Andreas försvann så sakteliga bakom oss. Mystiskt försvunnen bakom krökarna i skogen.

Vi andra stretade på runt bergarundan och Töllstorpsområdet, och tillbaka runt sjön upp mot Bondarp igen.

Nu återstod bara de sista 3,5 kilometrarna tillbaka nerför skogsvägen mot Gnosjö.
Kjell gjorde ett par smärre fartökningar, vi andra hakade på.

Så i mål på Rönngatan där Michael tog emot oss med stående ovationer.
Eftersom Andreas bil stod kvar förstod vi att han trots allt inte brutit, så med frågande min inväntade vi honom.

Och så kom han äntligen!

-Men Andreas, vad hände...vart tog du vägen??
-Jag fick ont i foten. Måste skaffa nya ortopediska inlägg.

Så är livet för ett åldrande LGR-gäng.